Jag börjar min vandring, men märker snart att det här går inte lika bra som jag tänkt mig... mina byxor blir blöta och snön är så tung att jag nästan trillar varje gång jag skall ta upp foten ur snön för att sätta i den längre fram. Jag trillar till och skrattar tyst för mig själv samtidigt som jag försiktigt kollar mig runt för att försäkra mig om att ingen har sett mig.
Nu ser jag också att min granne sitter vid fönstret (som vanligt) och kollar mot vår trädgård... han har sett mig! Han drar ihop persiennerna så han tror att jag inte han se honom och sitter kvar. jag går vidare och försöker att inte trilla, men det gör jag... denna gången när jag kollar mig omkring står hela familjen i fönstret och kollar på mig! haha pinigt värre, jag börjar skynda mig.
kommer in i garaget och tar vad jag skall ha. Nu är det bara hela långa vägen till huset kvar- och hela familjen är fortfarande vid fönstret för att kolla på mig...